Han möter hennes blick, hon vänder hastigt bort blicken och sänker huvudet men känner att hans inte viker, den vilar kvar på henne. Hans ansikte är uttryckslöst, det är det som strålar genom hans ögon som är mäktigt. Han bara sitter där, helt stilla, helt tyst och bara med henne. För en stund vilar hans ögon på henne och endast henne och allt stannar för en stund, för en stund finns ingen mer än de. Hon möter inte hans blick mer den gången men hon vet att hans blick inte kräver gensvar, den är inte beroende av hennes blick. När han gått sitter hon kvar, tyst mumlar hon tre svaga ord, kanske nästa gång….
Bokperiod.
Är inne i en läsa böcker period igen känner jag, har avverkkat två stycken under en vecka vilket också betyder att min utlåningslimit å eböcker är full. Det gär annars bra att läsa från plattan för er som funderar ( säger en som inte kan/ aldrig kunnat läsa långa texter på en dator), tycker de e lite onödigt ljust så minskar ofta på skärmensljusstyrka före jag börjar läsa men annars går det bra. Tycker det är intressant hur jag väljer böcker, vad jag väljer att läsa och värför, och framför allt vilka meningar och situationer i böckerna jag fastnar för… ”Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig” stod det t.ex. i den första boken jag läste. Jag har läst sönder meningen vid dethär laget för jag tycker den är så fin, så sorlig och så skör… i den andra boken fastnade jag för ” Det kom ett klagande läte ifrån henne. En högljudd gråt. En såndär som bryter sönder en människa, som får henne ner på knä.” och att det citerades från Lilla prinsen och talades om tämjning, och att man inte får tämjas, att man inte får fästa sig, men man måste, både för sig själv och för den andra, för att den andra skall få trygghet och för att man själv skall få ro, för att man skall kunna leva med sig själv, och hur man än försöker låta bli så blir man tämjd, man blir fäst.
Sen lärd jag mig att gråt böjs med EN gråt och inte ETT gråt, och att det finns ett svensk ord för pesa. att Mula, vilket inte alls låter lika aggressivt som Pesa. Mula är ju sånt djur har?
Osynliga människor slutar tillsist att existera, de bryts sakta ner och blir till damm som vinden för bort. Världen fortsätter gå och ingen märker en skillnad, för osynliga människor märks aldrig, de tröstas aldrig och de frågas aldrig frågor, och tillslut slutar dom att existera. Det är världens gång, de svaga måste bort, och osynliga är svaga, de är nästan redan borta.
Lösenordsskyddad: Sån dag.
Hejja 2013
Vilken lycka, ack vilken lycka. Äntligen har jag fatta grejjen med e-böcker. ÄNTLIGEN har jag fattat värför det är så bra, jo för man kan låna dom på bibban, och man behöv inte vänta i evigheter på att förra personen ska lämna in senaste Gardell eller Kepler boken utan man bara laddar ner den till sin pad. Hej 2013 ja gillar dig. Så nu ska ja läsa första Gardell boken. Återkommer.
Vill ha posters.
Lyssna på extrem där dom babbla om värför man int har plancher mer, konstatera att ja vill ha, inramade och fina. Nu måst ja ba hitta.
Living on.
Här ropa det tomt, är nog helt hemma från pampas nu redan :] det var en behövlig semester som jag njöt av, bevarar i hjärtat och sånt. Flyttade in på centralgatan at #3 soffor med pickopack, hadde torra händer i flera dagar efteråt (har säkert använt en hel burk handkräm på under en vecka). Så nu bor ja granne med Mentor och kämmppis med Ida. Det kommer vara ett bra 2013. Har förresten ingått en pakt med Mentor hashtaggar bilder med #letsgo och försöker tappert länka 2,5km i ett sträck. Sådär annars dricker jag te, funderar på studentfesten, och sover en hel del.
Har nån förresten information om när man kommer dit där man njuter av att länka? eller lixom sådär att det inte känns som att snart är det över fem minuter efter att man börjat? Känns inte riktigt rätt när man före länken tänker ”snart är det över”
Pampas next
Vi har startat och närmar oss slutet, pausat två gånger, köpt present och stuff. För tillfälle skrattar vi en hel del åt hus med två färger och kollar på milstolpor. Sådär annars tycker ja jätte mycke om att ja slipper bort idag, att rymma en stund, att kunna ta in impulser i egen takt och att kunna handskas med saker i egen takt. Att kunna avbryta när det blir för mycket. Lever konstiga tider, men jag lever vidare i mina konstiga tider. Återkommer säkert, ed bilder och sånt i någo skede när veckoslutet gått lite längre
Veckoslutschill.
Känner lixom av att ni inte riktigt är uppdaterade, satsar hårt på att umgås med folk i dessa dagar, sådär om man vill hänga med i mitt liv kan det ju löna sig att följa mig på instagram istället. Instagram veckoslutet ser ungefär ut som det var, umgicks med annika 3 kvällar av 3. Skrattade en hel del och åkte hubba bubba bilen. Övertygade henne att ta semester i sommar och bli inneboende i kollektivet några dagar iallafall så vi hinner kolla ekenäs sommartid och sola i hangö.
Chillade hos paps också ett varv för brorsan fyllde 14. Fammo skrattade för när jag stod och talade med honom måsta jag ordagrant se upp. Men min lillebror har blivit ganska stor och han har ganska fina egenskaper som nog är att se upp till. <3 lilla kämpen där.
Sådär känslomässigt har ju veckoslutet iallafall levererat, dagboken har blivit fylld och jag njöt en hel del av den harmoniska stämmningen av att få leka med barn hos nylunds på söndagkvällen. Få saker gör mig lika… neutral.
–
När man går i dimma är det svårt att veta vart man går. Det är svårt att avgöra om man går frammåt eller bara runt i cirklar för i dimman ser alla trästubbar liknande ut och i dimman påminner alla stenbumlingar på vägen om den tidigare. Korsningarna känns så bekanta men förvirrar dig ändå, lockar dig ändå att välja samma, inbjuder dig ändå tillbaka in i dimman.
Zzanna's Blog 