–

–

mars 22, 2013 av zzanna Lämna en kommentar

När man går i dimma är det svårt att veta vart man går. Det är svårt att avgöra om man går frammåt eller bara runt i cirklar för i dimman ser alla trästubbar liknande ut och i dimman påminner alla stenbumlingar på vägen om den tidigare. Korsningarna känns så bekanta men förvirrar dig ändå, lockar dig ändå att välja samma, inbjuder dig ändå tillbaka in i dimman.