–

När man går i dimma är det svårt att veta vart man går. Det är svårt att avgöra om man går frammåt eller bara runt i cirklar för i dimman ser alla trästubbar liknande ut och i dimman påminner alla stenbumlingar på vägen om den tidigare. Korsningarna känns så bekanta men förvirrar dig ändå, lockar dig ändå att välja samma, inbjuder dig ändå tillbaka in i dimman.

Se olen minä joka voi kuivata sun kyyneleet

Det går inte riktigt att förklara, det går inte riktigt att få ner i ord. Det är för mycke känslor i orden för att dom skall uppfattas rätt ändå. Vem bestämmer vilka känslor man får känna, vem kan sätta ord på en annans sorg, en annans glädje.